BREV FRÅN RIKSDAGEN

Vad gör man egentligen som riksdagsledamot? Hur ser livet ut i Riksdagen?
Genom mina "Brev från Riksdagen" hoppas jag kunna besvara dessa och liknande frågor. Dessutom hoppas jag kunna ge en inblick i de många förslag och problem som jag som riksdagsledamot måste ta ställning till. Det senaste brevet finns alltid i fulltext nedan - resten finns listade i kronologisk ordning längst ned på sidan.
 

2011-10-16: Oktober 2011

Tänk, vad ett år går fort! är ofta en standardfras bland mina bekanta. Det beror naturligtvis på att vi inte är så unga längre och att ett år är en ganska kort tid av hela vårt liv. Annorlunda är det för barn, i deras liv är ett år en lång tid. Men jag tänker att ett år i politiken är som med barnens år, nämligen att på ett år händer det otroligt mycket, i synnerhet i rikspolitiken!

För 13 månader sedan var det val i Sverige och vi matades varje dag med utspel från Mona Sahlin och Maria Wetterstrand. De är nästan bortglömda idag. Nu har vi fått Håkan Juholt och Gustav Fridolin/Åsa Romson i deras ställe och den politiska kartan har ritats om. Det finns inget samarbete mellan oppositionspartierna längre och i fem av riksdagens partier har de/eller ska de byta partiledare.

Nej, även om ett år är en kort tid för människor i medelåldern är det en lång tid i politiken. Partiledare kommer och går och helt olika politiska frågor står på dagordningen. För ett år sedan hade sju partier uppfattningen att restaurangmomsen skulle sänkas, nu hånar socialdemokraterna oss och säger att vi vill göra det billigare att gå på krogen. Det som var rätt för ett år sedan är, enligt sossarnas uppfattning, helt fel i dag. Men vår målsättning är naturligtvis att öka antalet anställda i restaurang- och cateringbranschen, ett område där många unga i Sverige får sitt första jobb. Det är på samma sätt som med RUT, det viktigaste är att människor får arbete, i synnerhet de som annars har svårt att få det, inte att vi får billigare service. Och inte minst att svartjobben och den tidigare positiva attityden till dem minskar.

Normalt är budgeten den stora frågan vid den här tiden på riksdagsåret och i viss mån diskuteras den, men inte som vanligt. Håkan Juholts tillkortakommanden är mycket mer intressanta för media än den budget är, som han efter vissa korrigeringar kom fram med för en tid sedan. På mitt område, utbildning, kan jag konstatera, att sossarna i stort sett anammat vår politik. Det är svårt att tro att de 2006 och 2007 röstade nej till ny gymnasieskola, nytt betygssystem, nationella prov i åk 3 mm, mm. Nu köper de hela vår skolpolitik men vill naturligtvis ha mer pengar och fler platser på flera områden.

Det pågår inte många diskussioner i Sverige om krisen i Grekland och i Euroland. Ännu har inte Europa bestämt hur krisen ska lösas, men uppenbart klarar inte Grekland sig mycket längre. Vad händer med de banker som lånat ut pengar till Grekland, vad händer med euron och hur kommer det att påverka Sverige? Det är det ingen som vet, men vi har nog skäl att vara oroliga. På söndag ska det uppskjutna toppmötet äga rum och jag hoppas att Sverige genom vår statsminister får berättigat inflytande!

På torsdag börjar vår partistämma i Örebro. Då ska vi anta nytt idéprogram och nytt kommunpolitiskt handlingsprogram, motioner ska debatteras och i vissa fall kommer ombuden att ge partistyrelsen bakläxa. Bakläxa tror jag att de får på frågan om kvotering i det privata näringslivet och att Fredrik Reinfeldt numera har den inställningen tycker jag är fel! Nog för att fler kvinnor skulle göra nytta i näringslivet, men det får väl de, som äger företagen, själva komma underfund med. Så har Moderaterna tyckt tidigare och det tror jag att en majoritet på stämman fortfarande tycker.

Kvidinge 16 oktober,

Tidigare Brev från Riksdagen: