BREV FRÅN RIKSDAGEN

Vad gör man egentligen som riksdagsledamot? Hur ser livet ut i Riksdagen?
Genom mina "Brev från Riksdagen" hoppas jag kunna besvara dessa och liknande frågor. Dessutom hoppas jag kunna ge en inblick i de många förslag och problem som jag som riksdagsledamot måste ta ställning till. Det senaste brevet finns alltid i fulltext nedan - resten finns listade i kronologisk ordning längst ned på sidan.
 

2010-06-20: Partiledardebatt, kärnkraft och bröllop

VI onsdags var det mandatperiodens sista partiledardebatt i riksdagen och mer tydligt än någonsin är det två block emot varandra. Alliansen, vältränade efter fem års intensivt samarbete, debatterade mot de tre vänsterpartierna. Lars Ohly framstod som den lugnaste. Han log och såg ut som om allt i världen bara var solsken medan Mona Sahlin och Maria Wetterstrand utstrålade viss osäkerhet.

Ja, Mona Sahlin kan inte ha några muntra dagar! Opinionsundersökningarna gav visserligen hennes lag övertaget i en av junimätningarna, men själv når hon inte längre några framgångar alls. Snart vill ingen ha henne som statsminister, inte ens hennes egna medlemmar. Stödet sjunker hela tiden och Maria Wetterstrand framstår som vänstergängets mest populära partiledare. Sahlin borde naturligtvis ha reformerat sitt parti efter nederlaget 2006, hon borde ha omgett sig med nytt folk och inte kört vidare i Görans Perssons gamla fotspår. De tre vänsterpartierna synes lida av vad borgerligheten led av under 90-talet, det finns helt enkelt för stora skillnader mellan dem!

När vi lyssnar på deras berättelse om dagens Sverige känner vi inte igen oss. De beskriver budgetunderskott, massarbetslöshet och uppsägningar i kommunerna som inte finns i verkligheten. Sverige har idag Europas mest välskötta ekonomi, arbetslösheten blev aldrig så hög som det prognostiserades och den har dessutom planat ut och börjat sjunka. Visserligen har kommunerna 25 000 färre anställda nu än för två år sedan, men samtidigt har privata välfärdsföretag fått 30 000 fler medarbetare under samma tid. Det vill säga, personerna arbetar med samma välfärdstjänster, men har fått en annan arbetsgivare.

I torsdags var det dags för maratondebatt och omröstning om kärnkraftens vara eller icke vara i landet. Normalt har Alliansen sju rösters övervikt i riksdagen, det är en klar majoritet och det är ovanligt att Sverige har en majoritetsregering. Men i denna fråga har Centerpartiet haft problem. Och vem kan klandra dem? För trettio år sedan stod de på barrikaderna och ropade:

Vad ska väck? - Barsebäck!

Vad ska in? - Sol och vind!

Men nu är samma parti redo för en annan hållning och för en modern energipolitik, en politik där regeringen satsar stort på miljön. Efter omröstningen stod det klart att vår linje vunnit voteringen med två röster vilket är en tillräcklig majoritet. Hurra!

I går firade kronprinsesseparet Viktoria och Daniel sitt bröllop. En hel värld såg de lyckliga förenas i Storkyrkan och festligheterna har avlöst varandra i dagarna tre. Vi riksdagsledamöter var inbjudna till konserten i fredags kväll, den som sändes i TV. Resten har vi fått följa via TV, precis som alla andra. Men eftersom jag tillbringat helgen i Stockholm har jag i viss mån smittats av bröllopsyran. Hela staden är nystädad och blomsterprydd, Europas kungligheter är på plats och hundratusentals människor har kommit hit för att delta i festligheterna. Visserligen är jag rojalist, men jag följer normalt inte de kungliga så noga. Nu har jag dock blivit riktigt imponerad av vår kronprinsessa. Hon kommer att bli en utmärkt regent och tjäna Sverige väl och prins Daniel blir ett starkt stöd för henne.

I dag är det 91 dagar kvar till valet. Moderaterna är f.n. Sveriges största parti men det räcker inte! Vi måste också få våra borgerliga partikamrater över fyra procent. Men i en valrörelse får alla partier dela på utrymmet och det brukar gynna de små. Själv kommer jag närmast att fokusera på att vänsterpartierna inte har presenterat någon gemensam skol- och utbildningspolitik och hoppas få dem att bli tvingade att svara. Hur blir det med läxor, betyg och allt annat? Socialdemokraterna ligger ganska nära oss, men de andra två är långt ifrån i många frågor. Hur ska det kunna bli en gemensam politik av det?

Stockholm 20 juni 2010,

Tidigare Brev från Riksdagen: